Jag är 89 år och föddes i Kauppalassa, numera Seinäjoki, nära travbanan. Vi brukade samla ölburkar därifrån och panta dem. Vi bodde väldigt centralt, det var en knytpunkt för tåg. Tågen kom ifrån fyra olika håll. Bl a från Vasa, Helsingfors och Jyväskylä. Läs mer

Jag vill hämta mycket ifrån Finland. (När frågan kom tog känslorna över. Kaino börjar gråta.) Minnena dras till Finland. Men vi var mycket i Spanien, för värmen skull, så vi var inte så mycket i Finland, men mina tankar dras ju dit.

Jag såg dagens första ljus i en rökbastu vid sjön i min hemby Onkamo i Finland den 6 juni 1952. Jag blev förlöst av en by-tant som klippte av min navelsträng med en fårsax. Bastun var det renaste rummet och det första huset man byggde på gården.

Det är en rikedom att vara sverigefinne. Det fodrar mycket mod, att våga vara den man är. Det krävs att man kämpar för sina egna behov. För vi har minoritetslag och då har vi rättighet att få hjälp och få ta del av kultur på vårt eget språk.

Jag vill dansa, sjunga, lära mig massor av nya saker. T ex. måla tavlor, spela olika instrument, umgås med djuren. Dansa med rockorna i havet… Jag vill lära mig sy och väva, snickra, hyvla och spika. Jag vill resa och se världen. Jag vill odla och skörda. Jag vill smeka en tiger. Jag vill älska och njuta av livet. Bli frisk… Ha en bastu vid en liten sjö med ett litet vattenfall.

Innan jag kom till Sverige hjälpte jag på somrarna till med jordbruket och djuren på olika gårdar, vintertid arbetade jag i skogen som skogshuggare. Vi använde häst, yxa och såg. Senare fick jag arbete på fabriken Konekaseva som tillverkade vattenpass. Det jag skulle vilja hämta från Finland är den finska kulturens rättframhet.

På 90-talet ordnades det ”kuningasjätkä” tävlingar (betyder kungsflottaren). Där fanns det ganska speciella grenar. Man skulle skrika ”antaa pölökyn juosta”, och styrkan mättes med en decibelmätare. En annan gren var att man skulle leda en cykel vars styre var ändrad så att när man vred åt vänster gick cykeln till höger. Det var svårt att klara hinderbanan. Jag blev Sveriges första ”kuningasjätkä” år 2000 och fick en pokal och en 14 tums TV

Som barn var jag blyg och tystlåten. Mitt bästa barndomsminne var när jag var 9 år och fick jag resa till Sverige och hälsa på hos en släkting. När jag blev stor ville jag bli hårfrisörska. Min dröm var att starta en egen hårsalong.
Drömmen slog tyvärr inte in. Jag flyttade som 16 åring till Sverige. Jag kom till Sverige för att lära mig svenska. Meningen var att jag bara skulle stanna i Sverige i 1 år och sedan fortsätta studera i Finland. Jag studerar fortfarande.

Som 8 åring hamnade jag, pg a undernäring som finskt krigsbarn i en familj på Södra vägen i Göteborg. Det var 1942.  Slut på friheten. Ett helt annat sorts liv tog vid. Vad jag skulle vilja hämta från Finland? - Jag har redan hämtat hit den! Utdragningssoffan från slutet på 1800-talet. Tillverkad av bysnickaren till min farmor och farfar. Den är mycket värdefull för mig- den fanns i mitt föräldrar hem. Inger en känsla av trygghet.

Finska föreningen betyder för mig att sällskapa och att göra resor tillsammans, och mycket mer. Bästa minnet från föreningen är när vi åkte en bussresa till finnskogar i Värmland. Finnarna hade kommit dit för länge sedan. Det var en mycket intressant resa. Drömmen idag är att jag ska bevara hälsan och att jag kan få fortsätta resa till Playa del Ingles.